Lustigt allt det här. Hur beroende man kan bli av en person. Hur hela ens tillvara och ens liv kan förändras, hur livet kan kännas helt obetydligt, bara för att en person försvinner för en stund.
För en stund och för en stund... i mitt fall i ett halvår, väldigt väldigt långt bort och i ett ganska skrämmande land.

Ibland dyker vissa dumma tankar upp i huvudet och då ryser hela jag till och en stor klump fastnar i halsen. Jag försöker distrahera tankarna och trycka ner klumpen igen. Det funkar ibland. Alla dagar är inte lika lätta. Berg o dalbana kallar jag det för. Tur att A förstår mig bra.. och stöttar mig. Vi försöker stötta varandra, såklart! :)

Vi kommer klara det, det kommer gå bra. Jag är stolt äver att vara hans flickvän. Tillsammans är vi starka!
Pepp, pepp! <3