Usch.. lider med dig! Minns så väl hur jag mådde när det började närma sig :(

Jag förstår hur du känner och det är bra att du har pratat mycket med Michelle, jag tror det kan underlätta en hel del för dig.

Tack du :) Men ja, visst är det jobbigt. Mycket jobbigare än jag får det att låta på bloggen faktiskt. Men man klarar det, dagarna går bara frammåt!

Så bra att vi fungerar som en förbild :D

Och så klart att du inte är ensam, vi finns här. Det är bara att höra av dig om du undrar något eller om du bara vill prata av dig!

Vi är många som vet precis vad du känner och går igenom!

Kramar.